Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 169. Till Sigfrid Wieselgren, 12 September 1870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, ANDRA SAMLINGEN
17
egoisten; men i det för andra menniskor synbara ligger
aldrig någon fullgiltig borgen för en fullkomligt
öfvervunnen egoism, emedan egoismen kan ligga
djupare än dit ett menniskoöga når. Till och med
om jag hade gått i döden för dig, hade jag kunnat
göra detta blott för att af dig blifva beundrad, icke
derföre att jag i sanning älskade dig. — Jag måste
således stå svarslös inför den mot mig riktade
anklagelsen. Aldraminst ville jag i ett sådant fall som detta
svara med resonnemanger och slutledningar. Men jag
hyste något litet hopp, att mitt följande lif bättre än
mitt föregående skulle kunna vittna till min förmån,
och att du efter min död skulle mildra din dom öfver
mig, om ock icke alldeles upphäfva den.
Detta sista begärde jag aldrig och begär det ej
heller nu. Skulle din anklagelse blott innebära det,
att Guds öga i min själ gkulle spåra en djupt, ja
förfärligt djupt, försänkt egoistisk rot, då gaf jag
mig genast skyldig, och jag gör så ännu, flyende till
Guds i Kristo uppenbarade barmhertighet. Till och
med i mitt förhållande till dig blottades denna rot så
tydligt att d u hade rätt att se henne. Annars hade
jag bemött dig långt, långt annorlunda än jag gjorde.
För detta har jag förut bedt dig om förlåtelse och
jag gör så ännu en gång. Äfvenledes ber jag dig
förlåta den rest af bitterhet, hvilken onekligen under
sista tiden legat gömd i min själ. — — Och sedan
vi sålunda förlåtit hvarandra, finnes ingen bitterhet,
intet missförstånd mellan våra hjertan, och vi kunna
tänka på det förgångna såsom på några med blandad
fröjd och smärta genomgångna läroår. Gud välsigne
dig, Sigfrid! Jag hyser den förvissning, att vi en
2. — W ikn er, Brev. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
