Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 170. Till Sigfrid Wieselgren, 20 September 1870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
PONTUS WIKNER
mer motbjudande än tanken på att föreläsa i Upsala
eller Stockholm. En nöd, som kan tvinga mig till
såväl det ena som det andra, kan komma, men hon
är icke ännu förhanden.
Jag läste någon gång i en tidning om mig det
yttrandet, att jag tycks hafva gjort till min uppgift
att liksom på lek införa menniskorna i
spekulationens verld. Recensenten hade all rätt att säga så:
det var sakens utansida, den för andra synbara sidan.
Insidan af saken bar de jernhårda dragen af
ekonomiskt betryck. Utan detta hade jag, åtminstone under
de sista fem åren, aldrig uppträdt som populär
föreläsare.
Jag är i alla fall lika uppriktigt tacksam för den
hjertliga välvilja, som uttalade sig i förslaget.
Tack också, käre Sigfrid, för det personliga
meddelande du gjorde mig i ditt bref. Det var för mig
mycket välsi gnelserikt, ty det bidrog att rätt djupt
förödmjuka mig, och jag har märkt, huruledes det är
det bästa, som kan hända mig. — Det finns ingen för
mig lyckligare händelse än den, då min himmelske
Fader riktigt sätter mig i trångmål och tvingar mitt
hjerta att stappla efter Frälsarens ord: »ske icke min
vilje utan Din!» Jag kan säga, att hela mitt religiösa
lif är koncentreradt omkring denna enda bön, och
hvarje verkligt framsteg består för mig i att allt bättre
lära den bönen.
För öfrigt är min ståndpunkt mycket enkel: jag
tror på en genom Jesus Kristus försonad
Fader, hvars vilja bör vara min. Jag vet,
att allt det måste vara sannt, som följer ur denna
tro. Men jag åtager mig alldeles icke att öfverallt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
