Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 176. Till Fredrika Limnell, 7 December 1870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
PONTUS WIKNER
mycken bildning, af nästan förfärande karaktersfasthet
samt stränghet emot sig och andra. Först i senare tider
lärde jag att älska honom; som barn darrade jag af
förskräckelse hvarje gång jag kom i hans närhet. Min
mor, som ännu lefver, hade en alldeles olika karakter:
hon representerade i hög grad det kärleksfulla och
veka och svärmiska. Det arf min naturliga menniska
fick af fader och moder var den i sanning svåra
uppgiften att försona de begge ytterligheterna i en
och samma själ. Ä ena sidan denna förfärande
stränghet, som in i döden hatar alla halfheter och af sig
och andra fordrar allt eller intet; å andra sidan denna
förfärliga gåfva af en känslighet, som med ytterlig
smärta beröres af hvarje den minsta disharmoni.
Lyckligtvis gaf mig min fader tillika såsom arf en smula
humor och sinne för det komiska, hvilket ofta varit
en god gåfva. — Mina föräldrar voro mycket fattiga.
Jag föddes i en bondstuga, men äfven detta var alltför
förnämt, och innan jag var årsgammal flyttade vi in
i en torpstuga, som ej var bättre försedd än att snö
och regn hade temligen fri tillgång till den plats,
der min vagga stod. Jag vet, att min moder, som sett
bättre dagar, led mycket af denna fattigdom; hvad
min fader kände, vet jag ej, men, åtminstone efter
hvad han sade, kände han ingen annan olycka, som
vore värd att nämnas, än den att icke vara en
pligt-trogen menniska. Vår bostad blef visserligen
sedermera en annan och bättre; men jag hade redan tagit
skada; min kraft var bruten och har sedan aldrig
kunnat repa sig. Så fick min innersta, tidigt efter det
riktigt stora sträfvande, menniska klädas ej blott i
det själiska omhöljet af ett ytterligt vekt temperament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
