- Project Runeberg -  Skrifter / 12. Brev. II. 1870-1888 /
48

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 183. Till Elisabeth Kjellberg (?), Januari 1871

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

PONTUS WIKNER

Gud gifver mig i det andliga, af tro, kärlek eller
tålamod och kraft, är väl alltid Guds; men det är också
i ännu innerligare mening mitt än mina armar och
ben och hufvud och böjelser och begär och hvad
annat jag brukar kalla mitt på jorden. [–––––––]

Du uppmanar mig att som ett barn sätta mig vid
Jesu fötter och lyssna till hans ord. Om detta betyder,
att jag med ödmjukhet skall lyssna till hvad han
till mig talar, så är det visst en uppmaning, som jag
med Guds hjelp skall söka följa; men om det betyder,
att jag på nytt skall börja tvifla på hvad jag tror mig
under den gångna sållningstiden ha lärt just af
honom, så skall jag åtminstone icke med vett och vilja
kasta mig in på denna tviflets väg, ty jag har icke
mottagit något löfte om att ännu en gång helbregda
kunna genomgå tviflets afgrund. Så filosof jag skall
vara, har jag dock aldrig förrän under denna mörka
tid ägt en tusendels aning om, hvad det kan
innebära att vara utan visshet. [— ––-]

Nu då jag skulle afsända detta bref, mottog jag
ett nytt från dig, hvilket gjorde mig mycket glad,
och jag tillägger nu här först ett tack för hvad du
deri skrifvit, och sedan ett förlåt, ifall du ser
någonting af bitter art i de utgjutelser du här får. Jag
är ibland så känslig och ömtålig, isynnerhet då jag
med mycket tanke- och skrifarbete har ansträngt min
klena kroppshydda, att jag kan se skuggor och moln
der de icke finnas. Tro mig, jag är nu mycket snäll
och mig lik. Jag känner, att jag icke är ensam. Och det
skall jag alltid välsigna dig för. Gud välsigne dig! —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 15 14:04:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/12/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free