Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 193. Till Fredrika Limnell, 17 November 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
PONTUS WIKNER
Att jag ej glömt Tante utan ofta med kärlek tänker
på Tante och allt det snälla som jag i Tantes hus
gjort bekantskap med, det är en sanning som roar
mig att säga om igen, ehuru det nästan kunde, vara
öfverflödigt.
Jag vill visst försöka komma till Er på den
föreslagna dagen (d. 2. Dec.) och sedan fortsätta någon
tid efter omständigheterna. Det måste jag bekänna,
att jag ej vet hvad vi nu skola tala om, då jag ej
längre har filosofiens historia såsom en fast ram
att hålla mig till. Jag har icke och får väl aldrig något
system färdigt, utan allt är hos mig filosofiska ansatser,
till hvilka en inre makt drifver mig. Min filosofi
hänger nog för nära tillsammans med mitt lif för att
nånsin kunna bli ett från mig frilöst system. Jag
behöfver derföre mina åhörarinnors frågor och
inkast för att någonting skall kunna lockas ur mig.
Sålunda kan jag nu ännu mindre än i vintras på
förhand bereda mig på våra kollegietimmar utan måste
jag helt oförbehållsamt öfverlemna mig åt mina
åhörarinnors ändamålsenliga behandling. Jag förmodar,
att sommaren icke har förändrat dem, och då skall
det nog bli bra.
Mina härvarande elever äro öfver 30, men då de
icke vilja bli frågade utan jag blott sitter i en kateder
och talar ensam, så kan jag aldrig till dem komma i
ett personligt förhållande.
Min lilla hustru ber om sin helsning. Hon är ända
till det obeskrifliga god emot mig och det är verkligen
rörande att se, huru litet hon af mig fordrar. Måtte
jag kunna göra henne lycklig! Hon säger att hon är
det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
