- Project Runeberg -  Skrifter / 12. Brev. II. 1870-1888 /
62

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 194. Till Ulrika von Strussenfelt, 10 Januari 1872

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62

PONTUS WIKNER

var Ért namn mig visst icke, då det ju fått sin
plats i den svenska litteraturhistorien.

Det intresse Ni, min Fröken, visat mig, har rört mig
mycket. Jag har, om jag får lefva, sannolikt en rätt
svår strid att utkämpa äfven utåt, likasom jag redan
kämpat en sådan inåt, och hvarje ädelt hjertas
lyckönskan skall i den striden bidraga till min styrka.

Min ställning är rätt svår, i det att i min själ med
oafvislig makt mötas tvenne intressen: kristendomens
och den sjelfständiga tankens. Jag känner, att jag
skulle begå ett andligt sjelfmord i samma ögonblick
jag undertryckte en af dessa makter; ja, jag känner att
om vi kunde blotta begges innersta, detta för begge
skulle vara ett och samma. Men med den tanklöshet,
till hvilken de kristna ofta gjort sig skyldiga, och
med den okristlighet som ofta legat på bottnen i
tänkarens själ, och i själen af sjelfva den kultur, åt
hvilken tänkaren ville gifva det högsta teoretiska
uttrycket, har det inträffat, att den gemensamma
grunden för kristlig fromhet och sjelfständigt tänkande
till den grad blifvit undanskymd och förgäten, att de
två nu synas vara hvarandras motsatser, och den som
vill vinna det ena måste offra det andra. Ett försök att
försona begge måste under sådana tidsomständigheter
taga sig ut som ett haltande på begge sidor. För
mången har det väl ock i verkligheten blifvit så,
och mången har på det sättet gått under, om icke
till sin innersta menniska, så åtminstone i afseende
på sådant, som ligger denna mer eller mindre nära.
Sådant kan väl också hända mig. Gud har icke sagt
mig, att jag icke i mer eller mindre timlig mening
skall gå under; men han har befalt mig att gå franjåt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 15 14:04:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/12/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free