Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 202. Till Ida Wikner, 11 Juli 1873 - 203. Till Ida Wikner, 18 Juli 1873
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, ANDRA SAMLINGEN
77
Jag kysser dig och Hugo och betygar min
till-gifvenhet. Gud signe Er och äfven mig. Helsa
The-rese och Robert och allezusaimmen. Jag är
Din trogne
Pontus.
203. Till Ida Wikner.
Luzern d. 18 Juli 1873.
Du lilla Iding!
Från Heidelberg skref jag sist, och om jag ej minns
alltför galet, var det i dag åtta dagar sedan, således
på èn Fredag. Samma dag på qvällen, sedan jag
redan lagt mig, märkte jag ett besynnerligt,
oupphörligen upprepadt skimmer på min vägg. Jag steg
upp och trodde, att elden vap lös. Det var dock
ingenting anna,t än en aflägsen åska. Jag öppnade
fönstret och såg ut i den svarta, natten. Jag säger
svart, men jag borde säga eldfärgade, ty den
nordliga himmelen var som ett eldhaf, genom hvarandra
oupphörligt korsande blixtar. Jag har verkligen aldrig
sett någonting dylikt. Visserligen trodde jag icke,
att yttersta, domen var förhanden; men hade jag
i detsamma, fått sett engeln med domsbasunen, hade
jag knappast blifvit öfverraskad. Så kom en brusande
stormvind, och jag skynda,de att stänga fönstret.
Tillika klädde jag mig så pass att jag vore färdig att
fly, i händelse åskan skulle tända, eld i hotellet.
Åskvädret kom dock aldrig fra,m till Heidelberg utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
