- Project Runeberg -  Skrifter / 12. Brev. II. 1870-1888 /
92

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 211. Till Agnes Börjesson, 29 December 1873—8 Januari 1874

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

PONTUS WIKNER

med Dietrichsons, och vi souperade någonstädes inuti
staden under en glaskupol pä ett ställe med något
kungligt namn. Följande dagen var regnig. Jag skref
bref till Sverige, skötte min mage och gjorde en
promenad till Deutz. Dagen derpå gick jag med
ångbåt till Bonn. Ingenting vackert på den färden. Men
i Bonn tog jag in på hotel Reineck invid sjelfva
Rhen-stranden; en mycket frisk bostad, ty dörrar och fönster
ville ständigt blåsa upp. Jag hade en mycket poetisk
utsigt: hela Rhen bortåt Drachenfels och Rolandseck.
Jag tänkte: här måste man skrifva vers, och så skref
jag vers, namnsdagspoesi till min gamle fosterfar
— det är den enda poesi jag producerar, näml,
namnsdags och födelsedagspoesi till Kronofogden Nordberg,
två gånger om året alltsedan 1855! — Jag trodde att
den sköna utsigten skulle inspirera mig, men jag
har aldrig haft större vånda att få någonting skrifvet
än den gången. För öfrigt hörde jag i Bonn
föreläsningar samt en liten Universitäts-Gottesdienst, besåg ett
museum, domen (som jag tyckte var fasligen liten),
Beethovens-monumentet, Beethovens Geburtshaus o. s.
v. En Fredagsafton var det jag lemnade Bonn, ej långt
före solnedgången. En kort Rhenfärd förde mig till
Rolandseck. En förtjusande plats i trolskt månsken.
Lördagsmorgonen bevittnade en underbar syn,
docenten Wikner ridande krokig på en åsna uppför
höjderna till den mångbesjungna ruinen, åtföljd af en halt
åsnedrifvare. Jag beklagar hvar och en, som icke åsåg
denna tilldragelse och tillika hade förmåga att
uppfatta dess verldshistoriska betydelse: d. v. s. jag
beklagar hela verlden. Utsigten från höjden var
obeskrif-ligt skön:. Rhendalen med sina byar och kyrkor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 15 14:04:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/12/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free