- Project Runeberg -  Skrifter / 12. Brev. II. 1870-1888 /
102

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 211. Till Agnes Börjesson, 29 December 1873—8 Januari 1874

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

PONTUS WIKNER

menskliga ansträngningar ställt mig på benen, fördes
jag i en droska till Neukirchen, en landskyrka utanför
staden, der jag ville besöka Thorilds graf. Jag har
ju ock en tid svärmat för Thorild. När jag kom
tillbaka från grafven, frågade mig kusken, om jag var
nära slägt till den mannen, hvars graf jag besökt.
Nej — svarade jag. »Aber Sie waren doch gut
be-kannt.» — Samma dag kom jag till Stralsund och gick
der om qvällen ombord på en ångbåt till Malmö,
dit jag anlände följ: e förmiddag, undrande om jag
skulle lefva eller dö, och hvaraf det kom sig, att den
ohyggliga skånska dialekten nu ljöd som musik i
rnina öron.

Ser Ni, detta är min lilla korta reseberättelse. Ni
skall säga, att jag bort se mig mera omkring, än nu
skedde. Det hade jag väl också gjort, om jag ej
blifvit så sjuk, som jag blef. Men i alla fall är jag
sjelf ofantligt nöjd med min resa; och derföre vill
jag att äfven Ni skall vara det. Jag kunde hafva sett
mer och haft mer att berätta; men jag skulle svårligen
kunnat känna och erfara någonting djupare. Jag anser
mig derföre hafva skördat en rik inre vinst; och
för att Ni för mig möjliggjort detta, derföre tackar
jag Er innerligen. Måtte den gode Guden välsigna Er!

Efter min återkomst till Sverige var jag länge högst
usel, men genom behandling af Waldenström är jag
nu mycket bättre. Riktigt bra kan jag aldrig bli, ty
det har jag ej någonsin varit, sedan jag var tio år.
Redan innan jag hann den åldern, var det ej
ovanligt, att än ett ben än en arm stelnade och vägrade mig
sin tjenst. Denna sommarens sjukdom var således blott
ett starkare utbrott än vanligt af ett gammalt ond t.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 15 14:04:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/12/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free