Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 216. Till Ida Wikner, 4 Juli 1875 - 217. Till Ida Wikner, 14 Juli 1875
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
PONTUS WIKNER
satte honom upp i ett träd, hvilket kråkan såg. Nu
flyger hon efter mig öfverallt med ett ideligt kraxande;
men ungen har funnits död. Den arma kråkan gör mig
nästan gråtfärdig.
Farväl! Helsa innerligen Thérèse, Bobby, Farmor
och alla!
Jag tänker mycket om dagarne och som jag hoppas
med någon framgång.
Min vördnad för Fru Grevilli.
Jag håller af dig och är
Din Pontus.
217. Till Ida Wikner.
Foss d. 14 Juli 75.
Käraste Iding!
När posten i dag anlände, medförde han intet bref.
Jag hoppas dock till Gud, att detta intet ondt betyder,
då vi ju kommit öfverens att underrätta hvarandra i
händelse af sjukdom eller annat ofall. Jag föreställer
mig nu, att återresan från Gbg icke gått så hastigt
som ämnadt var, och att någon postdag dymedelst
blifvit försummad. Gud vare med dig, allra snällaste
lilla hustru, och våra små gossar! Måtte du väl
hafva kunnat utföra det åtagna värfvet att återföra
Louise! Det var kanske ej så lätt. Kanske ville hon
rymma under vägen. Det skulle ej förvåna mig,
om hon hade rymt i Stockholm.
Hermansdagen var sig lik. Efter kaffet läste jag
upp mina versar, hvarvid Jungfru J:a gret och M: lle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
