Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 227. Till Viktor Rydberg, 19 December 1877
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
PONTUS WIKNER
227. 7’ill Viktor Rydberg.
Upsala d. 19 Dec. 1877.
Broder Viktor Rydberg!
Af allt hjerta tack för ditt bref som för fem minuter
sedan af mig mottogs och efter hvilket jag ännu nästan
darrar af rörelse.
Du säger imellertid i ditt bref något, som jag måste
vederlägga och det genast. Du beklagar, att du icke
fick vara mig nära i mina ynglingadagar, och att du
icke då fick vandra hand i hand med mig »längs
bäckarnes skuggande lopp». Du misstar dig, Viktor
Rydberg! Just i mina ynglingadagar, ja det vill säga
från mitt 22: dra år (jag var länge ett barn), vandrade
du längs bäckarnes skuggande lopp med min hand i
din. Du visste det icke sjelf, det är sant; men hvad
gör det hvad vi i denna verlden veta eller icke veta,
blott vi veta det enda nödvändiga? Men fastän du
icke visste det, så var det ändå så: ty en ädel och
mäktig ande, hvars stämma kom alla de innersta
strängarne i min själ att dallra, hade vid den tiden
fattat min hand och har sedan aldrig släppt mig icke
ens då jag några år senare försökte att tredskas mot
denne min själs äldre broder. Denne ande var den,
som skapat »den siste Athenaren», den skapelse, som
näst bibeln sannolikt på min inre menniska haft det
outplånligaste inflytande. — Gud välsigne dig!
I morgon är din hedersdag, den 20: de December.
Jag hade tänkt att telegrafera till dig på den dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
