Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 230. Till Lotten v. Kræmer, 31 Januari 1878
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, ANDRA SAMLINGEN
129
vägran för Lotten en triumf. Och detta af följande skäl.
När jag förestälde mig den lekamligen förolyckade Axel
Billes personlighet, då stod han äfven för m i n fantasi
fram såsom beröfvad bruket af sin högra arm, om jag
ej alltför mycket missminner mig: men, ser Lotten,
en författare har, såsom Lotten nog sjelf erfarit, att
undvika stötestenar, som läsaren aldrig kommer att få
någon aning om, emedan de äro af personlig art. Jag
har, under det jag skref skizzen, ofta haft för mina
tankar en ung man, som jag varit tillsammans med
hela sommaren, en man som, oaktadt de ädlaste
sträf-vanden, hittills alltid haft motgång: denne man är
just genom en olyckshändelse beröfvad
sin högra arm, och denna brist var han synbarligen
mycket generad af — en svaghet visserligen, men
förlåtlig. Denne person skulle helt säkert tro sig
porträtterad i Axel Billes person, om jag förstörde
hans högra arm. Icke mycket bättre blefve det, om
jag läte skada den venstra. Jag valde derför benet, på
det att han måtte bli oduglig till arbete, särskildt till
sjötjensten. Det är således fördolda
grannlagenhets-skäl, som förbjuda mig denna ändring; och detta är,
om ock mindre hedrande för författaren, dock, som
jag hoppas, hedrande för menniskan. Hvad åter
enögdheten angår, anser jag den nödvändig för
oigenkänne-ligheten, som ovilkorligen måste träffa ansigtet och
ej är tillräckligt betryggad genom en så vanlig
metamorfos som den att en pojke får ett yfvigt skägg. Jag har
dessutom en viss förkärlek för fattiga, ädla och enögda
personer, ty min far var fattig, ädel och — enögd.
Således åter ett personligt skäl! — En svaghet hos
författaren såsom sådan, det är sant, men
hvil
9. — Wikner, Brev. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
