Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 326. Till Frans von Scheele, 9 Oktober 1884 - 327. Till Lorenz Dietrichson, 19 Oktober 1884
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, ANDRA SAMLINGEN
291
Betvifla dock ej, käre vän, min djupa tacksamhet för
hvad du och mina andra unga vänner velat göra för mig!
När jag tänker på skilsmässan, gå vågor af ångest öfver
min själ; men det är något inom mig, Gud vet hvad,
som säger: du måste!
324. Till Lorens Dietrichson.
Ups. d. 19 Okt. 84.
Käre Broder!
Det gör mig obeskrifligen ondt, att mina vänner i
Norge skola ha så mycket besvär och ledsamheter för
min skull. Haf imellertid sjelf mitt innerliga tack, och
framför det äfven till dem, som i detta fall velat mitt
väl!
Hade jag vetat detta på förhand, hade jag
sannerligen aldrig sökt. Och hade jag följt min första känsla,
då jag mottog och läste ditt sista bref, hade jag i
morgon dag tagit tillbaka min ansökan.
Min håg att komma till Norge har svalnat. Hvad
kan jag vänta mig för en behandling i ett land, der
så många och särskildt de maktegande äro emot mig?
Här är jag afhållen af alla med ett eller två undantag;
hvarför skall jag öfverge mitt fädernesland?
Om en man skall öfverge sitt fädernesland, skall det
vara en klar och öppen kallelse från det främmande
landet. Jag tyckte mig finna en tämmeligen klar sådan
i Fakultetens beslut, som jag alltid skall räkna såsom
en odödlig ära; kom så Kollegiet med sina 3 mot
2: stämman, som kallade mig, var redan bra hes;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
