Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 348. Till Stockholms Dagblad, 3 Februari 1885 - 349. Till Elisabeth Kjellberg, 13 Februari 1885
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, ANDRA SAMLINGEN 321
Jag skall icke förvåna mig öfver ett afslag men beder
i sådant fall återfå manuskriptet. Ty värr kan jag ej
sända frimärken, då jag ej eger några svenska.
Med utmärkt högaktning
Pontus Wikner.
Christiania, Parkvei N: o 3.
749. Till Elisabeth Kjellberg.
Ch:a d. 13 Febr. 85.
Vilda Bete!
Tack för gårdagens bref! Det var roligt att höra
något från och om Bete och hennes vilda framfart.
Tack för hågkomsten och för hvarje vänlig tanke,
som egnas mig i min ensamhet.
Korrekturet återsändes nu. Jag föreslår, att stycket
kallas: »Förening genom skiljsmässa.»
Ja, här sitter jag nu i detta norska land.
Norrmännen äro vänliga emot mig, mycket vänliga. Det
sägs om ett visst slags djur, att de af kärlek omfamna
sina ungar så hårdt, att de klämma ihjäl dem. Jag
känner mig som en på det viset omfamnad unge.
Den ena bjudningen af löser den andra, och jag kan
knappt andas för bjudningar, mat, vin och skålar.
Man har här ofantligt många rätter. Blir man bjuden på
middag, anses man i regeln också bjuden till afton.
Måtte någon ny Confucius eller Buddha uppstå och
reformera detta olyckliga land, innan man drunknar i vin
eller storknar af mat. Ingen menniska kan tänka, huru
21. — Wikner, Brev. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
