Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 358. Till Lorenz Dietrichson, 28 Maj 1885 - 359. Till Emily Dickson, 7 Juni 1885
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, ANDRA SAMLINGEN 341
Hur går det nu med vistelsen i Molde, sedan staden
nedsjunkit i hedendom, i och med det att den kristna
kyrkan derstädes uppbrunnit?
Farväl, tills vidare!
Din tillgifne
Pontus Wikner.
339. Till Emily Dickson.
Min goda Emily!
Ja, nu är jag åter här i Upsala, jag sitter på min
lilla fridsamma vindskammare alldeles som i forna
dagar, och hela episoden med den norska professuren
förefaller mig som en lång, besynnerlig dröm. Denna
dröm1 har varit så till vida angenäm, att norrmännen
bemött mig med en vänlighet, som af intet kan
öfver-träffas, och det har varit godt att få sysselsätta sig
med den vetenskap, för hvilken jag hyser den största
tillgifvenheten. Men svårt nog har det varit att så
länge vara skild från hustru och barn, och dessutom:
fädernesland byter man icke lika lätt som en rock icke
ens så lätt som ett embete. Jag gömmer för mig sjelf
i tysthet en förhoppning att inom en icke allt för
aflägsen framtid få komma tillbaka till Sverige, och jag
tänker, att till den punkt jag önskar komma — en
upsaliensisk eller lundensisk professur — är afståndet
mindre från Universitetet i Kristiania än från Upsala
Kathedralskola. För allt detta råder nu Gud, och jag
vill vara nöjd med Hans utslag. Han har gjort min
Kristianiatid mycket ljusare och lättare, än jag någonsin
på förhand vågade hoppas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
