Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 360. Till E. Å., 29 Juni 1885 - 361. Till Emily Dickson, 8 Juli 1885
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
PONTUS WIKNER
att beklaga denna omständighet. Ett poetiskt tilltal
hade fordrat ett poetiskt gensvar. Som sagdt, jag kan
icke åstadkomma ett sådant. Det har gått mig inom
poesiens verld, såsom det fordom gick den goda Eko,
när hon ville tala till Narkissos: hon förlorade till
den grad talförmågan, att hon endast kunde upprepa
de sista stafvelserna af det som sades till henne.
Men äfven med denna lilla förmåga skulle jag kanske
kunna ge Er ett svar, som hade den förtjensten att låna
sitt värde från det Ni sjelf skrifvit. Jag kunde nämligen
i denna stund låta min stämma bli ett litet eko af
slutorden i ett par af Edra vackra strofer t. ex. så här:
»— ––-lofsång mynnar ut»
»•––tro på evigheten»
»––-— hoppas möta dig»
Farväl, Gud välsigne Er!
Pontus Wikner.
361. Till Emily Dickson.
Upsala d. 8 Juli 1885.
Goda Emily!
Det har fallit mig in, att jag skulle skrifva dessa
rader i sommarvärmen. Meningen dermed är icke att
framkalla ett svaromål; men jag har tänkt som så,
dels att mina älskvärda Dicksonianer möjligen kunde
falla på den tanken att vilja veta, hur man nu mår i
den upländska lärdomsstaden, när här icke fins några
professorer och inga studenter; dels att om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
