Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 364. Till Emily Dickson, 13 September 1885
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, ANDRA SAMLINGEN
351
icke förr än nu haft någon känsla af hemtrefnad:
jag har hela tiden tyckt, att jag bott »i kappsäck».
Och nu, när jag väl kommit i ro, har min synnerlige vän
Sigurd tagit afsked, och det börjar bli tal om att jag
skulle få komma tillbaka till Sverige. Skall jag nu
åter bo i kappsäck? Skall jag kastas som en skyttel
fram och tillbaka mellan svenska och norska trådar?
Ja, det är icke utan, att jag börjar hoppas att så
skall ske. Jag säger hoppas, ty visserligen kan jag
aldrig i Sverige bli bemött med en mera allmän
vänlighet än här, men fädernesland är fädernesland (och
dertill kommer den visst icke ovigtiga fördelen af större
lön i Upsala och billigare lefnadsomkostnader än
här i Norge). Jag skulle derför gerna än en gång
packa in mina penater i byrålådor och pläga intimare
umgänge med stadsbud och hyrkuskar, om denna
verksamhet kunde ha till följd, att jag inom några månader
blefve svensk igen. Detta vill dock icke säga, att
jag icke håller af Norge och här trifves så väl man
kan trifvas utom sin egen fosterjord; jag vore en
mer än vanligt otacksam gök, om jag förnekade detta.
Och min vän Oscar, som varit här! Det är som
om det ökade det nya hemmets hem-natur, att jag
deri fått denna insats från min ungdoms
vänskaps-lif. Det gläder mig, att jag så väl kunde igenkänna
Oscar, ehuru han sedan vår ungdom gjort så sköna
eröfringar inom de oförgängliga skatternas verld. Jag
älskar med hänförelse en kristendom, som adlar men
icke mördar den individuella naturbegåfningen eller
rättare de enskilda Guds-gåfvorna. Hvarför skulle väl
också Gud vara så fattig, att han, för att skänka de
högre gåfvorna, som man kallar nådens, nödvändigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
