- Project Runeberg -  Skrifter / 12. Brev. II. 1870-1888 /
367

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 375. Till Ludvig Bergström, 15 December 1885

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brev, andra samlingen

367

De premisser, på grund af hvilka man från lidandets
tillvaro sluter till en personlig Guds icke-tillvaro,
innebära väl i sjelfva verket, att den personlige Gudens
tillvaro skulle utesluta allt lidande från tillvarons
sfer. Vore detta icke händelsen, så skulle ett visst
qvantum af lidande kunna förenas, och ett visst större
qvantum icke kunna förenas med antagandet af en
personlig Gud. Men resonnemanget utgår från Guds
allgodhet och allmakt, och lida dessa mycket afbräck
genom det myckna lidandet, så lida de litet afbräck
genom det lilla; men redan det lilla afbräcket är
tillräckligt att tillintetgöra a 11-godhetens kombination med
a 11-makten, ty i a 111 får icke fattas något.

Jag tror emellertid icke, att man rimligtvis kan
sluta från tillvaron af det minsta lilla lidande till
att det icke fins en personlig Gud. Ty Guds allmakt
är icke att fatta i den abstrakta mening, enligt hvilken
Gud kan hvad som helst; och Guds allgodhet kan
icke heller fattas i den abstrakta mening, att han vill
hvad som helst, som för en menniska kunde innebära
en njutning eller förskona henne från en smärta,
utan han vill det i hvarje fall bästa möjliga, det som
i hvarje tillvarons punkt låter förena sig med alltings
slutliga fulländning.

Men hvad det är, som i hvarje ögonblick intager
en sådan ställning, att det låter inordna sig som ett
moment i utvecklingen till den slutliga fulländningen,
det kunna vi aldrig a priori säga; endast en allvetande
kan veta det. Men visst är, att i samma ögonblick
någonting blifvit verkligt, är det ett sådant moment,
till följd af de två lagarne: 1) att allt går mot
fulländningen, 2) att allt står i sammanhang med allt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 15 14:04:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/12/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free