Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 397. Till Emily Dickson, 29 December 1886 - 398. Till Elisabeth Kjellberg, 23 Januari 1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
PONTUS WIKNER
fädernesland. Från mina barnaår har jag sökt ett
annat, om ook många gånger förvändt. Jag tror nu,
att Gud skall leda mig rätt.
Då jag nu imellertid icke är säker på en snar död,
måste jag ju ställa mig som om jag skulle lefva ännu
åtskilliga år. Jag måste ju fullfölja min ansökan till
Upsala; ja jag måste bedja Emily att icke onödigtvis
omtala för andra denna min nya sjuklighet, emedan
den skulle af mina motståndare kunna användas som
ett vapen mot mig. Jag tror dock icke, att detta nya
onda skall göra mig oduglig till tjenst, förr än i den
stund det, förmodligen plötsligen, släcker mitt lif.
.Min och de minas ödmjuka och innerliga helsning
till den ädle Robert ligger innesluten i den
föregående nyårsönskan.
Träffas Oscar och Tantulan, så — hjertlig helsning!
Som sagdt: Gud vare med oss — i lif och död!
Allas Eder mycket tillgifne
Pontus Wikner.
398. Till Elisabeth Kjellberg.
Chr: a d. 23 Jan. 87.
Kära Betty!
Ett ord i hast.
När jag nu tog fram Bettys bref, för att ändra
inledningen till den der Mikaelidagspredikan, fann jag
väl brefvet, men icke den lapp, på hvilken Betty hade
skrifvit af begynnelsen till talet. Jag har letat i alla
rimliga gömställen, men utan framgång. Får derför be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
