Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 406. Till Elisabeth Kjellberg, 3 September 1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
PONTUS WIKNER
406. Till Elisabeth Kjellberg.
Kristiania den 3 Sept. 1887.
Kära »Bete»!
Som terminens vedermödor snart skola begynna och
jag förmodligen under den tiden icke kommer att egna
mig åt korrespondens, anser jag det vara rådligast, att
jag dessförinnan meddelar mig med min vän Bète, på
det hon icke, der hon lustvandrar i slottets höga salar,
skall komma på den tanken, att hon är glömd af mig,
eller, ännu värre, att hon skulle ha rätt att glömma mig.
Alltså: i dag måste det skrifvas till Bète!
Sedan jag senast lät höra af mig, är förmodligen
en rätt försvarlig tid förlupen. Den sista tiden har
icke varit olycklig; tvärtom; men den har icke varit
i vanlig mening glad. Redan innan vi, den 13 Juli,
lemnade Kristiania, kände jag mig matt och opasslig,
men jag hoppades, att jag skulle bli bra, så snart jag
finge andas det älskade Bohusläns luft. Så gåfvo
vi oss af, ofvannämde dag, Ida, Hugo, Ernst, Ivan
och undertecknad. Första natten lågo vi i Wenersborg,
som vi föraktade för dess litenhets skull men högaktade
för dess goda biffstekar. Följande morgon afreste vi
till Moholm. Här en liten episod! Ja, det vill säga
i Wenersborg, när jag poletterade sakerna. Bland dessa
fans ett mina pojkar tillhörigt krocketspel, emballeradt
i en säck. När jag stod vid luckan, fästes min
uppmärksamhet af en välklädd madam, som
vördnads-fullt betraktade ömsom mig, ömsom säcken med
kroc-ketspelet. Slutligen frågade hon mig: Är herrn
predikant? (kolportör, mente hon). — Nej, hvarför så? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
