Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 420. Till Hans Larsson, 11 Mars 1888
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV. ANDRA SAMLINGEN
457
420. Till Hans Larsson.
Kristiania d. 11: te Mars 1888.
Käre vän!
Hjertligen tack för Ditt bref af den 5 Februari! Det
var snällt af Dig att tänka på oss Norrbaggar under
vårt »eländes tid» — ordet elände taget i sin första
betydelse af exsilium ■—och låta oss veta, huru Du sjelf
har det i det urgamla Vestra Aros. Det gläder mig, att
Du är nöjd och att Du finner tillfredsställelse i Din
verksamhet. Det är en ofantlig lycka att känna sig
någonting kunna uträtta i sin kallelse, denna senare
må vara upphöjd eller anspråkslös. Att handleda
ungdomen är för öfrigt, ur sanningens synpunkt sedt, en
mycket upphöjd kallelse, om den ock ur synpunkten af
Kongl. Maj: ts rangordning står långt under den att ha
den högre uppsigten öfver de kungliga hästarne. Men
det kan ej nekas, att hästar äro ovanligt hyggliga
djur, och för deras skull unnar jag gerna också en
stallmästare att känna sig nyttig och fröjda sig åt
»en god samvittighed». I sjelfva verket unnar jag detta
åt alla, som med afsigt göra någon nytta i verlden.
Några göra oafsigtligt nytta genom att afsigtligt göra
onytta, och åt dem unnar jag det ej riktigt. Sådana äro
bofvar och kanaljer och intrigmakare, hvilka äro till
såsom ett slags kyrkstötar, de der tid efter annan
ge oss en knuff eller ringa för våra öron, för att vi
icke — hvad vi annars ha stor benägenhet till — må
somna under predikan.
Tack för sist i Göteborg! Vi hade ju der rätt trefligt
tillsammans vid besöket i den Fürstenbergska
härlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
