- Project Runeberg -  Skrifter / 12. Brev. II. 1870-1888 /
479

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg till elfte delen - 430. Till Otto Asklund, 13 Augusti 1859

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRSTA SAMLINGEN. TILLÄGG

170

dag under Guds ords betraktande, bön och sång.
Till dessa middagar fick man gifva penningar efter råd
och lägenhet och den, som icke hade råd, behöfde ej
betala något alls. Nå detta var ju allt mycket vackert,
nära nog likt de gamles agapæ. Jag blef äfven
anmodad att under min vistelse i Upsala äta på detta
ställe, men jag var icke i stånd att få mig dit.
Hvar-före? — Jag vet knappt sjelf. Icke tror jag det
var fiendtlighet mot Guds ord: jag vill hoppas, att jag
icke gått så långt i ondska, då jag ännu vet, att
Guds ord är min enda tröst och Bibeln min käraste
bok: men jag har en obeskriflig farhåga för allt hvad
sällskaper heter i det andeliga. För att vara en sann
Christen fordras enligt min öfvertygelse, att stå i ett
rätt förhållande till Christus, utan att derföre behöfva
vara en medlem af det eller det slutna sällskapet.
Jag vill träffa Christus ensam, sådan han är just
m i g gifven till visdom, och till rättfärdighet, och till
helgelse, och till förlossning. Och träffar jag honom
icke annorlunda än i ett sällskap af menniskor, som
i öfrigt äro mig främmande, så fruktar jag, att jag
aldrig träffar honom. Det börjar för hvarje dag af mitt
lif allt mer och mer att uppgå ett ljus öfver den
sanningen, att min Christendom bör vara ett i innerligaste
mening personligt förhållande till Christus, och
jag kan omöjligen lemna min tro eller mitt samvete i
händerna på ett sällskap, om det ock vore af
Englar och Serafer. — Emedlertid blef jag vid första
påtryckningen af detta nya lif, eller denna nya
lifs-yttring, som i Uddos person mötte mig, så förvirrad, så
beklämd, att jag nära nog qväfdes. Det var ett rätt svårt
alternativ, som förestafvades mig, att a n t i n g e n upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 15 14:04:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/12/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free