Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg till elfte delen - 432. Till Sara Wikner, 20 Januari 1865 - 433. Till Sara Wikner, 29 Januari 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
PONTUS WIENER
Han var en i sanning ädel man och har lemnat mig ett
rikare arf än mången, som lemnat efter sig millioner.
Måtte Gud gifva mig kraft att blifva en värdig son af
en sådan fader!
Framför till dem, som sörja med oss, min hälsning
och kärlek!
Jag borde kanske kommit hem, men jag kan af
åtskilliga skäl icke. För en så lång vinterfärd vågar
jag ej utsätta mig. Men om det ej är försent, så sänd
mig en liten lock af den gamles hufvud.
Hulda Moder, sörj nu icke, så att Du tar skada deraf.
länk, att hvad Gud förvarar, är väl förvaradt, intill
den stora dagen, återseendets, återföreningens jubeldag.
Mottag till sist detta sköna språk, som är gammalt
och bekant och dock evigt nytt: »Jag är uppståndelsen
och lifvet; hvilken som tror på mig, han skall lefva,
om han än död blefve; och hvar och en, som lefver
och tror på mig, han skall icke dö evinnerligen» —
Dessa äro Hans ord, som öfvervann döden.
Lifvets Herre, till hvilken min Fader gått,
välsigne Dig och oss alla! Dyra Moder!
Din
Pontus.
433. ’IM Sara Wikner.
Upsala den 29: de Januari 1865.
Min älskade Moder!
Ehuru jag icke, sedan jag sednast skref, haft någon
underrättelse från Södervik, så skrifver jag ändå i dag
ett par rader i den tanke, att en underrättelse om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
