Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bihang. Självbiografiska uttalanden m. m. - Ur ”Anmärkningar vidfogade docenten Åbergs ’Granskning’” (1882)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄLVBIOGRAFISKA UTTALANDEN M. M.
555
blef mig uppenbar, då kunde jag från den icke
återvända till Boström, hvars lära om »vara = förnimmas»
samt om relationens oduglighet att uttrycka ett
absolut vara syntes mig nödvändigt vilja utmynna i
pan-teism. Jag återvände då till en allvarligare betraktelse af
kristendomen, särskildt af den individuelle
personen Kristus, i hvilken fortfarande för mig »ligga
fördolda alla visdoms och förstånds
skatter». Att denna betraktelse icke ledt mig till
ortodoxi, är bekant; men jag aktar ortodoxien såsom ett
under vissa förutsättningar konseqvent åskådningssätt,
hvilket för de tider, då det danades, måste anses
beundransvärdt och ännu är mäktigt att i sin
tusenåriga bygnad inrymma ett rikt andligt lif, för
hvilket jag böjer mitt hufvud i vördnad. Denna känsla
egnar jag ock åt männen af den filosofiska skola, jag
en gång, om ock aldrig obetingadt, tillhört. Det är
mig icke obekant, hvad hennes förnämsta män —
kanske med något undantag — om mig tänka ur
filosofiens synpunkt. Likasom jag förut för vetenskapen
var förlorad såsom mystiker, så är jag det nu
såsom i hufvudsak återfallen till en öfvervunnen
ståndpunkt, den he ge Is ka. Denna mening skulle, ifall jag
icke längesedan upphört att förvånas, hos mig kunnat
väcka en dylik förnimmelse, enär den starkaste känsla,
jag på medvetet sätt medfört från mitt ungefär 15
år tillbaka liggande studium af Hegel, är minnet af
andlig sjösjuka, förorsakad af den oupphörliga
kastningen mellan hvarandra upphäfvande bestämningar,
samt hågkomsten af en outsäglig beundran för det
öfverlägsna snille, som icke allenast kunde styra
idéens farkost ständigt framåt på den smala kammen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
