Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bihang. Självbiografiska uttalanden m. m. - Tal till Göteborgs Nation (1885)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
PONTUS WIKNER
arbete. Jag var med i de gamla dagar, då Nationen
bodde i det lilla trähuset med de hängande, doriska
kolonnerna, jag var med då nationen var ute
på vandring vid Ågatan och en tid bodde,
såsom Israels barn på vägen till Kanaan, i
»löf-hyddor», jag var med, då edert nya hus invigdes
och höll då högtidstalet. Om jag skall vara med i den
nya bostad, I nu påtänken, det är en framtidsfråga,
men icke är det osannolikt, att jag äfven der någon
gång blir eder gäst. Blir jag det icke, skulle det nästan
betyda, att jag då företagit en ännu längre flyttning
än till det norska broderlandet, och allt sådant ligger
nu i Guds händer. Men hvad som icke kan hända är
det, att jag skulle förgäta att i min själ göra eder
trägna gästbesök och i min ande återupplifva
gemensamma minnen, minnen dem jag delar med eder nu
närvarande, och minnen, som jag delar med förgångna
generationer. Jag tror icke heller det skall inträffa,
att jag icke äfven af eder en rätt lång tid bortåt varder
ihågkommen såsom en den der visserligen aldrig
egentligen gjorde något för eder, icke heller så synnerligen
mycket talade med eder, men som var med vid edra
samqväm och gladde sig åt eder åsyn och genom
sjelfva sitt sätt att se på eder gaf tillkänna, att han
hade eder kär. Nuväl, ingen menniskas minne är evigt:
när nästa generation kommer, skall jag måhända ännu
lefva som ett slags ärfd tradition — jag har så gått
personligen genom åtskilliga Göteborgska slägtled, och
mitt minne skall förmodligen försöka att följa mitt
personliga exempel — en ännu efterföljande
generation har ingen skyldighet att längre fortbringa den
traditionen. Deröfver kan jag icke beklaga mig, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
