Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bihang. Självbiografiska uttalanden m. m. - Tal till Uplands Nation (1885)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568
PONTUS WIKNER
lärjungar. Jag minnes denna tid med glädje och
tillfredsställelse. Icke så att förstå, som skulle jag icke
i afseende på den ha mycket att förebrå mig, eller
tro, att jag såsom lärare uträttade storverk. I det
af-seendet hyser jag inga illusioner: vore jag i alla andra
afseenden så utan illusioner som i detta, så skulle
jag vara den nyktraste menniska i verlden,
hvilket jag nu icke just är ansedd att vara och
icke heller är. Men det fins lyckligtvis annat att
glädja sig öfver här i verlden än det man sjelf gjort:
man kan glädja sig öfver hvad man sett och
erfarit. Och under den tid jag var Eder lärare, såg och
erfor jag mycket, som kom1 mitt hjerta att glädjas.
Så t. ex, såg jag, att den ungdom, med hvilken jag
hade att göra, kom mig till mötes med sympati: mer
än en gång mötte mig ur ynglingens öga en varm
stråle af denna sympati, och jag kan med sanning
säga, att ingen stråle af vare sig ärans eller hvad man
i mensklig mening plägar kalla nådens solsken har
träffat en säkrare väg till mitt hjerta än den. Om en
lärare någonsin petsonligen känner sig väl lönad, så
är det då hans öga uppfångar en sådan lindrigt
purpurfärgad ljusglimt. Men jag har sett hvad som
betyder ännu mer: jag har sett skimret af ljusreflexer,
hvilkas källa legat i högre rymder än i det personliga
förhållandet mellan mig och Eder, Om detnägon gång
lyckats mig att vara behjelplig dertill att ställa
lärjungens öga så, att det kunde gifva en sådan reflex,
så var detta en ännu större belöning än en blott
personlig; men framsprang den, såsom det ibland
hände, genom ynglingens alldeles sjelfständiga
förhållande till evighetsburna tankar, då var åsynen deraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
