Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - 428—430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
704 ANMÄRKNINGAR
Sid. 474, rad i H: r Nipperdey. Karl Ludvig N. (f. 1821, d.
1875), professor i Jena, utgav 1852 Taciti Annales.
— 474, rad 15 f. Baron Raab. Claes Gabriel R. (f. 1820, d.
1887).
— 474, rad 30. Friherrinnan Raab. Ingeborg R., f. Virgin
(f. 1819, d. 1875).
— 475, rad 4 Ernst B. Ernst Björck.
— 475, rad 14 f. Baron Schultsenheim. Skämtnamn på
Ohlson av obekant anledning.
— 475, rad 16 Filen. Medikofilen.
— 475, rad 18 en riktig gengångare af Nebucadneaar. Oxe.
— 475, rad 31 Mag. Berg. Säkerligen Johan August Berg, se
Brev 1: 553.
■— 478, rad 7 den förståndige Sven. Sven Sjöblom.
— 478, rad 8 ff. Dissonansen i fråga blev icke av någon
varaktigare beskaffenhet. Detta framgår tillräckligt
tydligt av Ullmans varmhjärtade teckningar av sina båda
ungdomsvänner: av Wikner i Tidskrift för kristlig tro
och bildning 7: no—121 och av Ernst Björck i
Hågkomster och livsintryck 3: 9—21. Wikners uttalande om
misstämningen lämnar ett bidrag till hans karakteristik:
han har varit mycket ömtålig å sina vänners vägnar.
Måhända har denna hans ömtålighet kommit honom att
misstolka Ullmans uppträdande. ■— Bland hans
efterlämnade papper finnes ett långt, synnerligen gripande och
innerligt brev från Ullman (av den 8 april 1859), ur vilket
jag med författarens benäget lämnade tillstånd gör ett
par utdrag. Brevskrivaren ger där en intressant
karakteristik av Wikner, den första i sitt slag. Han finner hos
denne ett vekt, något kvinnligt väsen, en ”poetisk
sentimentalitet”, "drömmande hängifvenhet åt eller förtjäsning
öfver det sköna, hvarhelst det framträder, vare sig i natur
eller konst”, men betonar även, att vännens väsende var
”slutet och tyst”. I slutet av brevet talar Ullman om
Wikners förhållande till Ernst Björck och sammanfattar
vad han egentligen vill säga i följande ord: ”Sålänge du
älskar menniskan för menniskans skull, skall du aldrig
finna en af Christi Anda lifvad, helgad och präglad
vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
