Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två föredrag - Några drag av kulturens offerväsen (1880)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturen villkoren och underlaget. Naturen, den inre och
yttre, är ett helt av krafter, som kulturen kan taga i
sin tjänst. Denna tjänst utföra de mer eller mindre
villigt; men alla hava de det gemensamt, att de förr
eller senare svika i tjänsten. De hava var sitt mått av
användbarhet för kulturens tjänst, och över det måttet
kunna de icke tvingas. En människa kan genom att
dag för dag helt litet öka vikten av den börda, hon
lyfter, slutligen komma till att lyfta en ganska stor sten;
men hon lär sig ändå icke på den vägen att försätta
berg. Därtill kommer, att de särskilda krafterna inom
samma varelse göra alldeles så som människorna sins
emellan: de hjälpa och understödja varandra till en viss
grad, men sedermera leva de också på varandras
bekostnad. Man brukar tala om s. k. kropps- och
själskrafter. De krafter, man då menar, äro visserligen
alla själens, eftersom de alla försvinna från kroppen,
så snart själen och kroppen åtskiljas, men man menar
med de förra sådana, vilka alldeles omedelbart och
uppenbart hava med det kroppsliga materialet att
skaffa. Nuväl, dessa tvenne slag av krafter, vilkas
åtskillnad är mycket relativ, leva delvis med varandra
i det bästa förstånd, men delvis undergräva de
varandra. Ingenting kan vara lyckosammare för en s. k.
själskraft än att vara understödd av goda kroppsliga
krafter; och man kan icke nog glädja sig, helst i våra
dagar, om man får se en yngling med gott minne, klart
förstånd, stora kunskaper och en frisk kropp. Man
tänker: den där kan gå långt, han kan bli en mäkta
lärd man. Det händer dock ofta, att, innan han hunnit
igenom alla förgårdarna till lärdomens heliga och allra
heligaste, så har han blivit både knäsvag och andfådd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
