Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal - Vid nordiska festen i januari 1864
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID NORDISKA FESTEN I JANUARI 1864.
En tid sådan som den närvarande, då folk reser sig
mot folk och svärdet ännu en gång gör anspråk på sin
ofta förverkade rätt att döma mellan folk — en sådan
tid skulle väl kunna kallas en stridens tid. Man har
även sagt så, och ord, som ägt en däråt syftande
lydelse, hava under dessa dagar och dessa nätter
mer än en gång flugit genom de stora salarna, där
gråhårsmännen rådpläga, och genom de små salarna,
där ynglingarna glamma, där de samlas för att gripa
livets fröjder men understundom gripas av dess allvar.
Nuväl, strid är icke frid, och om friden är ett gott, så
skulle väl striden vara ett ont. Visserligen, men det
finnes två slags frid: den oföddes och dens, som
kämpat ut. Striden faller emellan de två. Men just
där-före blir han ett tecken av liv, och såsom sådan må
han ju hälsas med glädje. Han är icke heller ny på
jorden. Precis lika många dagar som tiden har han
räknat, och med tiden skall han hålla jämna steg.
Förlägga icke urkunderna till tidens morgon en
brödratvist? Nu är det middag — kanske — säkert är, att
bröderna ännu tvista. Striden trampar en stor
valplats: jag kunde kalla den jorden, jag säger mera, om
jag nämner den mänskligheten. Mänskligheten äger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
