Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal - Till kollegianterna vårterminen 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL KOLLEGIANTERNA
VÅRTERMINEN 1865.
Vi hava slutat vår föresatta kurs. Jag har att tacka
Eder för mycket, för Eder uppmärksamhet, Eder flit
och Edert överseende. Det senare har behövts kanske
nu mera än någonsin. Det har icke kunnat undgå
Eder, att jag ibland föredragit mitt ämne på ett nästan
mekaniskt sätt, så att mina egna tankar varit fjärran
från mina ord. Alldenstund detta icke kunnat lända
till gagn för själva föredraget, så är det min skyldighet
att därför anhålla om Eder tillgift. Och för att erhålla
denna torde det vara mig tillåtet att nämna, det denna
vår varit den svåraste tid av mitt liv. Det finns ingen
vrå av mitt väsen, dit hemsökelsens eld icke nått.
Trenne slag hava drabbat mitt hjärta, och bland dessa
var lättast det som låg i förlusten av en fader, den jag
dock älskade. En vinst har jag likväl dragit av allt
detta. Jag har blivit praktiskt överbevisad om vad jag
väl redan förut visste teoretiskt, att det abstrakta
filosofiska vetandet väl är gott, men att det för livet icke
är tillräckligt; att jag är mer än förstånd likasom
också mer än känsla; att jag är person och därför
behöver ett personligt liv. Ja, jag har blivit övertygad
därom — vad jag för övrigt redan tillförene anade —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
