Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal - För R. Lönbergs minne (1883)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR R. LÖNBERGS MINNE.
(1883.)
Det är ett gott minne.
Det goda är hos Gud allena, och om vi mätas med
hans måttstock, är hos oss alla mycken skröplighet
— det mänskliga idealet ligger högt över oss alla.
Men mänskligt att tala, äro somliga människor framför
andra goda, åtminstone i den mening, att de vilja andra
väl, att de glädja sig av andras glädje och deltaga i
andras smärta, så att, om det på dem berodde, skulle
intet lidande finnas i världen. Den bortgångne var en
sådan välviljande man och han var det i ovanlig grad:
där det fanns en glädje att skänka eller ett lidande
att mildra, vär han gärna med, offervillig i det ena
fallet som i det andra. Hans minne är därför ett gott
minne — någonting som vår egoistiska tid gärna må
taga vara på.
Härmed förenade sig en hög grad av
anspråkslöshet. Han begärde för sig själv intet pris.
Framförallt sökte han icke vinna ära åt sig själv genom
att nedsätta andra. Sällan, om ens någonsin, hörde
jag ur hans mun ett ord av den art, att det kastådei
skugga på en annans karaktär. Sådant är bevis på
själens adelskap och i detta stycke var den bortgångne
en ädling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
