Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I bunden form - Mig törstar! (1861)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fåfängt, fåfängt! — jorden äger
intet, som kan släcka branden
av de krav, dem evigheten
ristat i mitt bröst med eldskrift.
Om en krona ock jag satte
på min hjässa och i purpur
klädde guldomstrålad skuldra,
brann dock elden under purpurn,
kyldes ej av kalla guldet.
Och om fattigdomens koja
i sin trånga famn mig slöte,
blev den mäktig dock att rymma
alla evighetens fasor.
Och om hän till Söderns dalar,
där i zenit solen glöder,
mina steg sin bana ledde;
om Saharas bleka sandfält,
där ett grönklätt strå ej trives,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
