Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I bunden form - Mig törstar! (1861)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men om så ett annat hjärta
droges nära till mitt eget,
klappade mot mitt och ville
klappa så för mig allena;
o, då kände jag, hur kärlek
är det enda, som åt anden
lovar mättnad i dess trängtan;
då förnam jag, huru kärlek
är ett barn av evigheten,
som av ingen makt betvingas,
starkare än allt, än döden!
Var jag lycklig då? — Jag ägde
ju ett öga, i vars spegel
jag mitt eget väsen skönjde;
och jag ägde ju ett hjärta,
som på egna hjärtats frågor
gav mig svaret; ja, jag ägde
ju en själ, som med min egen
blev för evigt sammangjuten. — — —
Dock, hur var det? — Gick ej svärdet
än en gång igenom själen?
Och det band, som nämndes evigt,
slets det icke då, när hjärtat
blödde dessa heta droppar,
då, när ögat inga tårar
ägde mer att svalka dessa?
Var det dödens lia, eller
var det kanske någon annans,
som gav djupa banesåret
åt min kärlek, åt min enda?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
