Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I bunden form - Mig törstar! (1861)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och jag läste nötta skriften,
som i sekler sargat hjärtan
och i sekler hjärtan hugnat;
och med varje ord, som lästes,
sprang en stjärna opp i natten; —
dock låg mörker än på djupet,
som det låg vid tidens morgon,
då ur kaos framgick jorden —:
tills omsider — o, jag glömmer
ej den synen! — tills omsider
med en glans, som solens mäktig,
och som månens dock så stilla
bröt i öster fram en stjärna,
morgonstjärnan, och sig ställde
över Betlehem, där fordom
hon för Österns vise teddes.
Och jag följde hennes maning,
och jag såg ett barn i krubban:
ur dess öga, rena, milda,
lyste evighet och gudom;
i dess armar — ack, så späda! —
slöts på en gång jord och himmel;
i dess hjärta — ack, så mänskligt! —
bodde kärlek, nåd, försoning
för den fallna mänskligheten.
Och jag såg en älsklig yngling,
hur han stod i templets salar;
hur gudomlig vishet rörde
redan då hans späda tunga.
Och jag såg en man, profeten
ifrån Nasaret, och hörde,
huru ljuvt hans bjudning lydde:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
