Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I bunden form - En kyss! — men blott i drömmen (1861)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag drömde, att du kom till mig, din vän;
jag såg den, själens flod, utur ditt öppna öga,
uti dess djup sig anden ville löga
och två de stoftkorn bort, som tyngde vingen än.
Jag nalkades att djupt ur Letes bölja dricka;
för mig är glömskans våg ditt klara ögas rund:
jag nalkas dig, och se, då flyr i en sekund
vad himmel nämns, vad jord; blott du, min ljuva flicka,
är kvar, på en gång himmel själv och jord.
Och sådan står du än invid mitt tysta läger —
— Vad, drömmer jag igen? Jag vet ej, vad jag säger,
en bleknad drömbild blott besjälar mina ord —;
men jag vill drömma, ja, och ständigt åter drömma,
hur, som Diana förr ifrån sin silvertron
steg ned till Hellas’ jord till sin Endymion,
att plundra slumrarn på en kyss, så ömma
mig mötte dina läppar nyss, och jag,
ett hav av liv jag drack i varje andedrag.
Vi flydde du din kos, du rena, sköna bild?
Var jag ej värdig mer att skåda dig och luta
min panna mot ditt bröst och njuta
den frid, jag aldrig fann, där jag från dig var skild?
Var ej mitt hjärta rent för dig, du stolta, höga,
nåväl, kom då igen, med elden ur ditt öga
förbränn till aska allt, som ej är rent för dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
