Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I bunden form - Ynglingen och fjäriln (1861)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fjäriln.
»Vist är ordet, som du talat har;
jag vill svara efter min förmåga:
du har frågat, nå välan, mitt svar
det skall bliva, även det, en fråga.
Varför kommer du med tår på kind
hit till lunden, där Zephyrer leka?
Dina suckar likna höstens vind,
dina läppar äro dödligt bleka.
Så var ej, när du i svunnen vår
kom med henne till ditt hjärta sluten:
visst jag märkte i din blick en tår,
men av sällhet endast blev den gjuten.
Evig, evig kärleks rikedom
skulle då ur hennes hjärta välla;
har du funnit nu din himmel tom?
Har hon sinat ren, din rika källa?
Svara, yngling, på min fråga! — Nej,
det behövs ej, intet ord du spille!
Målet för din trängtan fann du ej:
det var andens mättnad, som du ville.
Evig hunger plågar även mig,
evig törst i mina ådror brinner:
därför ilar jag på blomsterstig,
fast min rätta ros jag aldrig finner.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
