Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I bunden form - Albino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(En klippig nejd vid havet. Solen är
nära sin nedgång. Albino sitter på en
avsats å det mot havet stupande berget.)
ALBINO.
Ja här det var, jag satt som barn en gång
och såg med klara blicken ned i djupet;
därute summo segel så som nu,
dem solen kantade med guld och purpur,
och skön var kvällen — jag var också skön,
ty mina tankar voro vita segel,
som summo över själens tysta djup,
när klarblå himmel spände sig däröver.
Långt bort i väster såg jag havets rand,
där våg och himmel mötas, allt ibland
av djärva masters spiror genombrytas.
Från fjärran kommo några till vår strand,
och andra drogo bort från oss i fjärran.
Den randen alltså var ej världens gräns,
där fanns ännu en värld på andra sidan.
Då vidgades mitt bröst, då greps min själ
av längtan att få lyfta sina vingar
och spänna dem i fria rymden ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
