Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I bunden form - Tillfällighetsdikter och strövers - Till befallningsman Nordberg (1855)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLFÄLLIGHETSDIKTER OCH STRÖVERS
149
framför målet, dit hans tankar syfta,
sänker armodet sin mörka klyfta.
»Sörj ej yngling, fatta mod och hoppas,
mörk syns livets stig visst här ibland;
men så många sköna rosor knoppas
invid källan mitt i öknens sand.
Sörj ej yngling! nog skall hjälpen komma,
och ditt hopp skall snart slå ut i blomma.»
Hjälpen kom, ty i ett ädelt hjärta
ynglingen sin bön besvarad fann.
Flydd är sorgen nu och glömd all smärta,
tvivlets dunkel ur hans själ försvann;
mörka töcknet mer ej målet höljer,
intet moln dess ljuva glans fördöljer.
Vem var Du, som ädelmodigt räckte
åt en fattig yngling ömt Din hand?
Vem var Du, som i hans hjärta väckte
tacksamhetens varma känslors brand?
Du, vars blick på dessa rader vilar,
Du det var! Till Dig min tanke ilar.
Denna dag, så ljuvlig för oss alla,
komme ofta lika glad igen!
Måtte glädjens röster återskalla,
varje gång vi här uppleva den!
Ja, må Gud Ditt ädelmod belöna,
och med evig sällhet Dig bekröna!!!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
