Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I bunden form - Tillfällighetsdikter och strövers - Vid Herman Julius Nordbergs grav, 1880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLFÄLLIGHETSDIKTER OCH STRÖVERS
161
Väl dig gamle, vid vars grav vi stå —
tår i öga, vemodsdagg i tankar —
vid den gröna stranden du också,
trött av livets resa, fällt ditt ankar.
Nitti år — det är ett rymligt mått
utav tid, åt jordens mödor ägnad;
men alltsammans, när det nu förgått,
är en droppe blott, i havet regnad.
Gamle, du var ock ett barn en gång
som kring hemmets gröna tuvor lekte,
vårvind, blomdoft, fröjd och fågelsång
en gång även dina sinnen smekte.
Tidigt blev du man, en man som få,
klar som dagen, lugn som aftonväkten:
sådan man gör gott att tänka på
ibland veka, njutningslystna släkten.
Där var stål i vilja, kraft i håg,
och mot lumpenheten svängdes färlan;
men på botten av ditt hjärta låg
barnets vekhet, som i djupet pärlan.
Råd du gav och hjälp åt gammal, ung,
klok i allt vad allmänt väl bereder;
i din bygd du stod en odalkung,
skatt gav folket dig i tro och heder.
11. — Wikner, Tal och dikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
