Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomen och religionen (1863)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOMEN OCH RELIGIONEN 17
men ej nödvändig. Mången inser väl, att allting måste
bedömas efter sin egen måttstock, att man måste »döma
andeliga saker andeligen». Men för att döma
ande-ligen, d. ä. i enlighet med andens väsende, måste
man lära känna detta. »Känn dig själv», så lyder det
Delfiska budet, och detta bud är även kristendomens.
Det är i kraft av detta bud som tänkaren uppställer
sina problemer och arbetar på deras lösning. Och
varje yngling, som upphunnit det antydda kritiska
stadiet, blir i sin mån tänkare, uppställer sitt problem
och löser det på sitt sätt. Därvid kan han förlora
sin barndoms tro, men han kan också behålla
den. Det kommer därpå an, huru väl han lärt känna
andens lagar. Förblandar han dessa med den
ändliga världens och vill i dessa senare intvinga det
religiösa innehållet, då måste antingen formerna brista
eller innehållet lämnas därhän — ynglingen blir
antingen fanatiker eller irreligiös; får han däremot kasta
en blick in i den personliga andens djup och blir
invigd i dess lagar, då behöver han av sin
barndomstro offra endast det barnsliga, det ofullkomligt
mänskliga; då kan han upprepa Pauli ord: »När jag var
barn, talade jag som ett barn och hade sinne som ett
barn och hade barnsliga tankar, men sedan jag vart
man, lade jag bort det barnsligt var» — och »jag
lever, dock icke nu jag, utan Kristus lever i mig.»
2. — Wikner, / mänsklighetens livsfrågor. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
