Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad vi behöva (1865)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
offra det förra. Och dock behövdes för livets
harmoniska fortgång bägge i förening.
Om hon alltså stannat, rörelsen i mänsklighetens
värld — här, därföre att drivkraften saknades, där,
emedan kraften överspändes —; hur skall detta kunna
hjälpas? Var är det, detta efterlängtade, som vi
behöva?
Det finns ett ord av en vis man, som skådat djupt
in i naturens hemligheter; ett ord, som nästan låter
förmätet, men med avseende på vilket mannen
knappast behöver ursäkta sig, icke ens därmed, att han var
en hedning. »Giv mig» — sade han — »en fast punkt
att stå uppå, och jag vill röra världen.»
Vi upptaga detta ord. Giv oss blott en fast punkt,
och vi skola från den kunna sätta i rörelse denna
domnade värld. Ja, i sanning, en fast punkt, det vore
vad vi behövde.
Men var är han? Låtom oss ännu en gång kasta en
blick på det föregående. Vad vi söka, skulle vara
klart och rent och fast som förståndets tanke, och
dock icke fattigt som han; vad vi söka, skulle vara
rikt och fullt och levande som känslan, och dock icke
grumligt som hon. Vad vi söka skulle alltså vara ett
sådant, där tankens brist ersattes av känslan, och
känslans brist på samma gång ersattes av tanken;
det vill med andra ord säga ett sådant, där tanke
och känsla icke längre äro skiljda utan sammanfalla
till ett.
Känne vi väl något sådant? Må var och en härvid
tänka på s i n tankevärld, och s i n känslovärld. Må
han försöka att finna en punkt, därifrån alla tankar
och alla känslor uppstiga såsom ur en gemensam källa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
