Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen av dem synes hava räknat tjugufem år. Vill du
se en ädel profil och en öppen panna, så se på honom,
som just nu stiger i land och fastgör båten. Så borde
Plato hava sett ut. Och han, som, redan landstigen,
står med armarne i kors och ser på månen — vilket
milt och vemodigt svärmeri i hans blick! Den där,
som bär kikaren i handen och den lilla runda mössan
på huvudet, har däremot intet av svärmaren men en
glad och frimodig uppsyn. Om där finns något av
trots, vet jag icke, ty upplysningen är icke tillräcklig,
men det kunde finnas. Den fjärde, som vänder
ryggen hit, har mörka lockar och bär en bok under armen.
— Ä’ ni trötta gossar? — säger han med den runda
mössan — annars har jag ett förslag.
— Låt höra.
— Ser ni berget däruppe?
— Ja visst, det är ju Bels berg.
— Tror ni inte, att utsikten därifrån skulle vara
vacker i det här månskenet? Skulle det icke löna
mödan att gå dit opp?
— Jo, jo! — ropade han med den svärmande
blicken och han med den Platonska profilen.
— Visserligen — instämde den mörklockige med
boken under armen.
Och så började man att sätta planen i verket. Det
gick icke så lätt som man hade trott, ty berget var
brant åt den sidan, som vette åt sjön, och dessutom
vid foten tätt kringvuxet av träd och busksnår.
Äntligen var man uppe. Utsikten var storartad. I
öster berg och skogar, mellan vilka man kunde skönja
tornspetsen av Brastads kyrka; i söder och väster
Åbyfjorden med sina många skär; längre åt väster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
