Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
279
— Säg mig då — fortfor filosofen — vad är det som
skall avgöras?
— Det skall avgöras, om naturen är behäftad med
någon förbannelse.
— Och med förbannelse hava vi kommit överens om
att mena?
— Ett ont för syndens skull.
— Alltså frågan är — ?
— Om naturen är behäftad med ett ont för syndens
skull.
— Riktigt. Och om du ville besvara den frågan,
huru ville du då göra?
— Jag skulle svara antingen ja eller nej.
— Det vore väl hastigt. Det är just rättigheten att
svara det ena eller att svara det andra som skall avgöras.
— Då synes mig det första vara att riktigt klart göra
sig redo för, vad naturen är; och det andra att noga
undersöka, vad ett ont för syndens skull kan betyda;
och det tredje att se efter, om i den riktigt uppfattade
naturen finnes någonting av det där onda, som
kommer för syndens skull.
— Alldeles filosofiskt. Det är den enda väg, på
vilken vi kunna komma till målet. Vi gripa oss an
med det första. Vad är naturen?
— Jag kan ej säga, att jag vet det, då jag ej får lov
att komma med mitt gamla påstående, att naturen är
all verklighet.
— Nå säg mig då, om du känner någon betydelse,
som språkbruket tillägger ordet natur. När man t. ex.
säger: naturen föryngras om våren, vad menar man
då med natur?
— Då menar man sammanfattningen av de varelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
