Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
283
gelse med stora filosofer, att rätt bra kunna rida på
ord. Dessa två synas mig dock vara ett par nog magra
kampar.
— Det passar icke heller att rida på välfodrade
pega-ser, när man är ute för att leta efter förbannelse. Var
dessutom lugn: de skola föra dig ett gott stycke till
vägs, kanske längre än du själv vill.
— Det tror jag nog; skenkampar och dock magra
som spindelben! Det är underliga djur, filosofernas.
— Tyst smädare, och begiv dig av! Eller vänta!
Pröva först, innan du dömer. Skenkampar sade du. En
och annan skulle nästan givit dig rätt med avseende på
tillvarelsen. Den är verkligen ett slags skenkamp
mellan vara och icke-vara. Men vad tror du om
tillvarelsen ?
— Jag tror, att det ordet är tydligt nog och icke
behöver någon närmare förklaring.
— Det torde kunna omtvistas; men vi vilja tills
vidare antaga, att så är. Vad menar du då med den
ofria tillvarelsen ?
— Den som icke är fri.
— Det förstås. Men för att veta, vad därmed
menas, behöver jag veta, vad frihet är. Vet du det?
— Förmodligen icke. Frihet synes mig vara
förmågan att göra vad man vill.
— Om du således vill .förtjäna mycket pengar och
bliva mycket rik, men icke lyckas, är du därföre ej
fri?
—• Åjo, det tror jag mig kunna vara ändå. —
Friheten är då kanske förmågan att underlåta ett och göra
ett annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
