Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
287
bryta mot språkbruket kunde säga, att flugan själv
bestämde platsen, så är det tydligt, att språkbruket
erkänner ett slags själv hos flugan, och därföre kan
väl du få göra detsamma. Det gäller då att tillse, vari
den egentliga skillnaden ligger mellan ditt själv och
flugans. Säg mig då, Richard, ifall flugan icke vore
levande utan död, skulle du ändå säga, att hon hade
ett själv?
— Nej, det skulle jag icke.
— Således synes det vara nödvändigt, att varje själv
skall vara ett levande väsen. Nuväl, om det funnes ett
väsen, som hade någon grad av liv, men icke så mycket,
att dess liv antoge karaktären av verkliga
förnimmelser, skulle du då säga, att detta väsen hade ett själv?
— Knappast?
— Således synes det höra till ett själv, att det skall
vara ett förnimmande väsen. Är nu en fluga
förnimmande?
— Ja.
— Och du är förnimmande?
— Ja-
— Denna fordran motsvaras således av Eder bägge.
Säg mig då vidare: Om flugan alldeles icke vore
förnimmande, vore hon då verkligen en fluga?
— Sannolikt icke.
— Och om du alldeles icke vore förnimmande, skulle
du då vara en människa?
— Vänta ett ögonblick. Det kan ibland hända, att
såväl djuret som jag ibland nedsjunker i ett tillstånd
av dvala, då inga förnimmelser finnas; men det hindrar
icke, att djuret är ett djur, och jag en människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
