- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
329

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Daniel Björck (1868)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ERNST DANIEL BJÖRCK

329

Till daningen av detta mänskliga konstverk hade en
lycklig uppfostran utan tvivel mycket bidragit
Ynglingen hade uppvuxit i ett hem, där fromhet var bofast
i förening med sedligt allvar och barnslig mildhet, och
mannen glömde aldrig, de ädla intryck, vilka från Ibörjan
kommit gossen och ynglingen till del. Trohet mot
sin barndoms minnen var ett av den unge skaldens
vackraste drag.

Men, såsom vi redan hava antytt, människan i sin
sanning är icke det, vartill naturbegåvning eller
uppfostran gjort henne. Olyckligt om så vore, ty
hennes sanna värde skulle då vara ett öde, hennes
dygd ett öde, hennes brottslighet ett öde, hennes
framhärdande i brottet också ett öde. Här är ej
platsen att spilla ett ord på vederläggningen av denna,
religion och rätt och sedlighet undergrävande åsikt,
vilken i människans närvarande praktiska beskaffenhet
endast ser en produkt av det redan förgångna eller
av det närvarandes nödvändiga inflytelser. Vi veta,
att människan är fri, att hon visserligen icke
bestämmer det förgångna eller sidoinflytelserna i det
närvarande, men att hon bestämmer sin personliga
ställning till det ena såväl som till det andra.

Så var icke heller Ernst Björcks karaktär en
naturgåva eller en ovillkorlig följd av yttre lyckliga
omständigheter, med vilka hans liv i rikt mått välsignades.
Vi skulle i sådant fall hava stannat vid det omdömet,
att han var ett naturligt konstverk; och vi skulle nu
om detta konstverk icke haft annat att säga än detta:
det var skada att det gick sönder. Ty det naturligja
konstverket sönderbrytes av naturen själv, sedan det en
tid fröjdat människornas sinnen : detta naturens förkros-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free