Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Daniel Björck (1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
bevarande av den rena mänsklighetens fordringar. Må
han i detta avseende vara oss ett kärt exempel! Må
vi vid tanken på honom minnas, att religionen skall
helga det mänskliga och taga det i sin tjänst, icke
för-trampa det!
Ernst Björcks liv var skönt; men icke heller det livet
förflöt utan skuld. Mänskligt att tala kunde man vara
böjd att tro, att Ernst Björck varit felfri eller nästan
felfri — och detta är för den bortgångne ett storartat
vittnesbörd —; för den fullkomligt Heliges öga äro vi
alla syndare. Må vi till Ernst Björcks ära tillägga, att
han kände och erkände sig såsom en sådan, och att
han sökte försoningen där, varest försoning står att
finna. Där sökte han henne ock i sina sista stunder,
och vi tro med visshet att han fann henne. Mot det
eviga livet hade den unge mannens begrundande tanke,
hans rena och rika fantasi, hans efter det goda
trängtande vilja redan tidigt varit riktade. Så var det även
i hans sista dagar. Och det var väl den uppgående
morgonen av det eviga livets dag, den konungsliga
segerns dag, det jublande lovets dag, som han hälsade
med de ord vilka här i världen voro hans sista: »ljus
— guldkrona — nu skola vi prisa och lova Herran».
Mänskligt att döma rycktes Ernst Björck bort, en
framtidsman från sitt knappt begynta arbete.
Förgäves har dock icke den levat, vid vars grav man kan
önska såsom här: mitt liv vare såsom hans, och såsom
hans min död!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
