Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kultur och filosofi i deras förhållande till varandra (1868) - Andra föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULTUR OCH FILOSOFI
385
som den omedvetna skönheten, man så mycket plägar
berömma, isynnerhet hos kvinnor, är alldeles ingen
förträfflighet på grund av sin omedvetenhet utan är
en förträfflighet oaktat sin omedvetenhet;
omedvetenheten höjer förträffligheten icke på det sättet som
ännu ett fönster på ett rum ökar ljuset i det rummet,
utan på samma sätt som ett mörkt rum bredvid ett
ljust gör att det sednare ser ljusare ut, när man
kommer in från det förra i det sednare. Jag lovprisar
därföre ingen omedvetenhet, men jag medger att den,
såsom all skymning, ger ett friare utrymme åt fantasien
och därföre kan framkalla en mängd älskliga bilder.
Märkligt är ock, att de mest framstående mänskliga
storheter, de vilka varit stora på det i egentligare
och innerligare mening mänskliga gebitet, ägt en hög
grad av självmedvetenhet eller, vilket är detsamma,
av självkännedom Deras handlingar hava framgått
ur en fullt klar och genomskinlig källa, och de hava
då icke heller kunnat sväva i okunnighet om sin egen
ståndpunkt. Vår Gustav Adolf var icke den man,
som handlade ledd blott av känslor och ingivelser,
han följde klara grundsatser och visste nog, på vilken
punkt han själv stod i avseende på dem. Luthers
uppträdande inför riksdagen i Worms ger icke
intrycket av en oreflekterad känsla utan av en klart
genomtänkt ställning — »här står jag, jag kan icke
annorlunda». — Men hos ingen av alla intygar historien en
bestämdare självmedvetenhet än hos honom, åt vilken
ingen kristen nekar den främsta platsen bland alla
människor (även om han skulle, med många vår tids
samvetsgranna forskare, hysa tvivel därom, huruvida
vår kyrka i allt rätt uppfattat honom). Han vet och
25. — W i k ner, I mänsklighetens livsfrågor. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
