- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
396

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kultur och filosofi i deras förhållande till varandra (1868) - Andra föreläsningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

396 I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR

kretsar där det är modernt att taga dagen sådan han
kommer, nöjet sådant det erbjuder sig, sorgen såsom
en liten förbiilande skugga och för övrigt icke genera
sig med djupsinnigheter — människoanden känner nog
ändå förstulet, huru den flyende dagen blott var en i
tidens synglas bruten reflex ay en evighet, som aldrig
förgår, huru intet nöje varit utan sitt ansvar, och huru
ingen skugga varit utan sin kropp. Människoanden
känner det i längden såsom en förnedring att behandla
tingen ytligt, vilket ju med andra ord vill säga, att det
för honom är en upphöjelse — det är just vad vi kallat
kultur — att gå på djupet med allt. Så är det då
kulturens uppgift att detta göra, och kulturen gör det
ock. Detta djupgående kan ikläda sig tvenne former.
Den ena är förhanden då, när ett område, på vilket
kulturens ljus fallit, allt grundligare genomströvas, allt
mera i detalj belyses. Så tränger geografen in i Afrikas
innandömen eller söker genombryta polarregionens is.
Så letar botanisten efter allt flere växter eller
underkastar de funna en allt noggrannare mikroskopisk
undersökning. Så upptäcker astronomen alltjämnt nya
stjärnor. Den andra formen är förhanden då, när
subjektet självt allt innerligare hängiver sig åt sitt
föremål. Det är endast småningom och med möda
som tankens ljus genomtränger verkligheternas stora
värld. Men dit tanken icke når, dit når känslan, dit
når kärleken. Astronomen älskar sina stjärnor, innan
han lärt känna dem alla; vårföre skulle han annars
i genomvakade nätter oupphörligen speja efter dem,
och om han finner en ny, vårföre skulle han annars
jubla? Dit den vakna tanken och den klart gestaltade
viljan kommer efter, där har kärlekens drömmande och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free