Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Nilssons tankar om en altartavla och ett vackert landskap (1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
det bara vore meningen att göra det grant, så hade
ni onekligen rätt i, att man borde använda så lysande
färger som möjligt. Såg ni förgyllningen på
altartavlans ram, fader Gustav?
— Visst såg jag den; hön lyste ju som en sol.
— Vilken tror ni nu var det förnämsta, ramen eller
själva tavlan?
— Det var tavlan: hon kostar fem gånger så mycket
som ramen, har jag hört.
— Det var icke så jag mente. Om vi också hade
fått tavlan gratis och fått betala ramen med femdubbla
summan mot vad hon nu kostar, så hade tavlan varit
det förnämsta i alla fall.
— Jag tror jag förstår väd herrn menade: vi ha
skaffat oss ramen för tavlans skull och1 icke tvärtom.
— Alldeles det, fader Gustav; ramen är till för
tavlans skull och icke tavlan för ramens skull. Tavlan
är huvudsaken, och ramen jämförelsevis en bisak.
Skulle ni nu önska, att i stället för tavlan sute en
stor skiva, vilken vore förgylld, just såsom ramen nu
är? Utan tvivel skulle det vara mycket grannare?
— Nej, herr Conradi, då är det grannare, som
det är.
— Men mera lysande vore det utan tvivel. Och
fader Gustav begriper då också, att han nu med
grant menar något annat än lysande eller målat i
blänkande färger.
— Jag menar, att det är vackrare som det nu är.
— Det är det helt säkert: det är vackrare eller
skönare. Och kanske vi då skola säga, att
altartavlan är till för att göra det vackert eller skönt i
kyrkan ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
